You've got to do your own growing, no matter how tall your grandfather was.

Nu slog det mig som a punch in the face. Det kommer bli jobbigt att åka hem. Svårt.
Jag är inte redo för att bli vuxen?! Att åka till USA efter studenten har varit att skjuta upp på vuxenlivet ytterligare ett år. Jag behöver inte tänka på några hyra. Eller på hur mycket maten jag äter kostar.
Eller på att ha ett riktigt jobb. Jag har en bil, med betald bensin, sju dagar i veckan. Jag har inte använt min hjärna på snart 11 månader. De pengarna jag tjänar, spenderar jag utan att tänka. Det enda som jag faktiskt oroar mig för här, är hur många dagar i veckan jag går på gymmet. Och det är ju knappast ett världsproblem.

Jag vill inte åka hem. Jag vill inte bo i verkligheten. I'm freaking out over here.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0