Every day may not be a good day, but there's something good in every day
Jag kan väl inte påstå helgen var fruktansvärt spännande.
Saker och ting börjar falla in i sina rutiner och jag har lärt mig det jag ska veta.
Vakna, frukost, köra bil, träna, äta, köra bil, äta, läxor, äta, köra bil.
Av någon underlig anledning är jag konstant hungrig (måste den vara den sanna amerikanaren inom mig)
Jag måste nu lista ut hur jag ska spendera mig fritid...
Medan ni där hemma åkte ambulans och drack allt för mycket alkoholhaltigt i lördags,
var jag ute på resturang med mormor. Vilket iof var riktigt mysigt.
Igår kände jag dock att jag måste ut, bort, vila lite från mitt hem och jobb.
Så räddaren i nöden kom, visade sig vara en tjugosexåring från chile.
Hon rövade bort mig till NYC, där vi åt middag på en jazzbar och promenerade genom Soho.
Närmare midnatt hittade vi vår väg hem, och klockan 6.45 imorse var det dags för rutiner again.
Saker och ting börjar falla in i sina rutiner och jag har lärt mig det jag ska veta.
Vakna, frukost, köra bil, träna, äta, köra bil, äta, läxor, äta, köra bil.
Av någon underlig anledning är jag konstant hungrig (måste den vara den sanna amerikanaren inom mig)
Jag måste nu lista ut hur jag ska spendera mig fritid...
Medan ni där hemma åkte ambulans och drack allt för mycket alkoholhaltigt i lördags,
var jag ute på resturang med mormor. Vilket iof var riktigt mysigt.
Igår kände jag dock att jag måste ut, bort, vila lite från mitt hem och jobb.
Så räddaren i nöden kom, visade sig vara en tjugosexåring från chile.
Hon rövade bort mig till NYC, där vi åt middag på en jazzbar och promenerade genom Soho.
Närmare midnatt hittade vi vår väg hem, och klockan 6.45 imorse var det dags för rutiner again.
Kommentarer
Postat av: Sabina
jaha det är amerikanaren inom mig som alltid är hungrig, började ju faktiskt undra nu efter alla dessa år ;)
Trackback
