alla snubbar vill ju vara Ameri-katt

amerikanska bilar är SÅ stora.
asså typ F-E-T-T stora.
som små hus.

Tysken langade ett mail idag. Han är visst tillbaka i Berlin nu.
Var en grej han skrev som fick mig att tänka lite.
"My world is so much bigger, but everything here is just as small and still the same as when I left it."
Kommer det bli konstigt att komma tillbaka igen? Känna sig lite lost?
Troligtvis mer än vad jag själv tror.
Men men, om planerna går som jag vill så kommer jag vara ute på nya äventyr inom två månaders tid efter hemkomsten. Här har vi ingen tid att spilla inte.

Då kommer fråga nummer två upp:
Hur länge kan man vara borta innan man börjar rubba på vänskapen då?
Forever om den är foo reaal. Skypade med amanda idag, still the same.
Tur det. Vart hade världen annars varit på väg?!

Fick ett brev på posten häromdagen.
Brevet informerade mig om att jag nu kan boka min hemresa back to Sweden.
Slog mig som ett skott i pannan:
shit, året börjar ju nästan närma sig slutspurten!
Okej, det är fyra månader kvar. Men ändå...tog jag studenten för ett år sen?!

Det är ju väldigt mycket som jag saknar hemifrån svedala,
men vad jag kommer sakna när jag lämnar landet where dreams come true
är definitivt slappa helgdagar inne i New York.
Rätt ballt är det ju trots allt att jag kan åka in till the world's capital city när jag känner för't.
Idag kände jag för't! Blev en lunch med Matilda på Union Square,
följt av frozen yogurt jakt med Ida och Hanna uppe vid Central Park.
(inte alls desperata b-rudar när vi går in på Apple store, enbart för att googla f y ställen)

Dags att sova, toddles!

Efter lite om och men kom vi till sist in till stan igårkväll.
Vi hittade ett mysigt litet hak i East Village, där middagen serverades
och toaletten befanns sig i köket med mexikanarkockarna.
Därefter gjorde vi ett tappert försök att finna beerpongbaren,
men på något vänster slutade det med att vi satt i en limousine
on our way back to New Jersey!
Kvällen gick alltså inte alls enligt planerna, men inte gjorde det något.

Toddles!

Nuså. Första studen på länge som jag bara suttit ner vid datorn utan hets, känner jag.
Vart var vi? Juste, DC! Det var nice, sightsa runt hela lördagen tills fötterna protesterade.
Drog en rulle på kvällen, hos Christinas kompis som vi bodde hos.
Av oklar anledning gillar hennes hostpappa inte svenskar (how could you not?),
så jag lät honom vara lyckligt omedvetande om mitt ursprung.
När vi kom dit slog han ut armarna och sa "I love Germany!" (dom andra b-rudarna var tyskar)...
Söndag blev lite shoppipoppi innan den långa busfärden tillbaka to the big apple påbörjades.

Got a date with Obama, toddles!

upp med tuppen.
slänga ut diverse främlingar.
ladda om.
in mot stan.
mysa med christina.
köpa lösgodis.

kan man inte bara låtsas att det svåra är lätt, så blir det lätt fast det är svårt?