you havn't tried my banana bread yet!
efter att ha droppat av barnen i skolan, så bestämde jag och hunden att det var dags för a walk in the neigbourhood. vi var lite konstnärliga och fotograferade lite på vägen.
igår var det pizza night med au pairerna från området. woho, vänner! imorgon har jag en get together med en tysk krabat!
early mornings and rain on my head
och inte nog med det, så försov jag mig på min allra första arbetsdag också...men det var inte mitt fel, det var min väckarklocka som inte ringde.
idag har jag:
- kört kidsen till skolan
- handlat lite i mataffären
- sprungit på löpbanet nere i källaren
- duschat
- fixat ett bankomatkort
och jag har i princip en hel dag kvar framför mig! jag tror jag gillar att gå upp tidigt trots allt :)
nu är det dags att hämta C i skolan, adios!
here's my super american debet card with lots and lots of money ($ 0)
The world is round and the place which may seem like the end may also be only the beginning.
Nu ska jag snart hoppa ner i sängen eftersom att imorgon börjar mitt jobb på riktigt, vilket betyder TIDIGA morgonar.
Men först måste jag duscha av lukten från el bondfire, som vi hade in the backyard.
Vi var superinternationella och mixade den amerikanska grilla marchmallows på en pinne med marabou polka.
(Lennart, jag blandar svenskan och engelskan bara för att jag vet att you love it!)
Here's my new ride
Höstlöv och sommarvärme
När jag kom ner var större delen av familjen ute på äventyr, så jag gjorde en så svensk frukost som möjligt och satta mig ute i trädgården.
Det känns lite underligt att se löven ändra färg samtidigt som det både idag och igår har varit 25-30 grader ute!
När tjejerna kom hem gjorde vi cupcakes (mamman gjorde dom och vi tittade på) och sen har vi haft en picknick så långt bort som till trädgården, I know, hard to believe! Det var very cozyfire anyway.
This is me and my new homies
I'm here now
Allt känns väldigt konstigt och nytt, och jag funderar än en gång på vad jag gett mig in i?!
Men jag tror att det här kan bli bra, föräldrarna är väldigt snela hestar.
Tonårspojkarna är kanske inte lika glada, men tjejerna är helt upp över öronen av lycka!
Hela kvällen igår och hela morgonen idag pratade dom oavbutet med mig, båda två samtidigt.
Så jag insåg snabbt att det bästa var att bara le, nicka lite ibland, och låtsas att jag förstod allt dom sa.
Men tjejerna är verkligen hur gulliga som helst. :)
Nu ska jag och el papi ut på ärenden igen, fixa lite phone, stuff till rummet, hämta tjejerna...fattar inte att jag ska vara den som ska köra den där BUSSEN sen. Bilen är huge!
arrivederci!
Den som väntar på något nytt väntar aldrig för länge
Jag är konstigt nog väldigt lugn, men för varje ny familj som kommer och plockar sina au pairs to be, så börjar nerverna hoppa lite mer.
Jag är lite avundsjuk på dom två tjejerna som är på väg till Hawaii nu, och lite på dom som åker söderut.
Men New Jersey blir toppen det med! :D
Åh, nej, nu snodde dom Sophia! Only three to go. Nu blev det lite pirrigt...
Men Sophia och jag kommer inte bo aaallt för långt ifrån varann, så vi kommer nog att ses under året.
(Något som är nära för en amerikan är INTE så nära för en svensk)
Nästa gång jag hör av mig är jag inflyttad hos min nya familj, i mitt nya rum, i mitt nya hus!
Wish me luck!
"Why do you want to be an Au pair in America?"
Mitt nya liv
sjutton timmar, två flygturer, tre filmer och en busstur senare kom vi äntligen fram till Hotel Holiday Inn, Stamford, CT.
Wake up call ringde klockan 7.00 imorse...trött? jag? ne!
Hela morgonen har vi lyssnat på shaken babies syndrom och non-alcohole rules. Det mesta är faktiskt väldigt intressant.
Nu har vi en break på 3 timmar, så medan de andra 5 svenska tjejerna went to the mall så valde jag att gosa ner mig i sängen.
Till lunch fick vi mexikansk mat som mexikanarna inte ansåg var speciellt mexikansk. På borden stod kannor med cola, that's it på dryckesutbudet. Ikväll blir det pizza och american cookies.
HELLO FAT CAMP!
den officiella "farväl hesten-festen"
Jag hade det fantastikt kul, och det beror enbart på mina klippor till vänner.
Hur ska det gå ett år utan er?!
dags att packa
nu slänger jag halva garderoben
och packar ner alla gamla dagböcker i lådor som ska ner i förrådet och damma i ett år.
snart ska jag börja packa resväskan!
final countdown
konstigt nog har jag inte blivit speciellt nervös än, mest stressad. tänker på grejer som: när ska jag ha tid att måla mina naglar???!
fast okej, jag erkänner...igår när jag skulle sova blev jag lite nerviiii.
hela tanken att vara borta ett år känns fortfarande ganska overklig.
nu ska jag bege mig till ambassaden, ciao bellas